City Saints - Kicking Ass For The Working Class (Cd - Spirit Of The Streets Records)

Jag vet inte vilket album i ordningen det här är, men enligt mail skulle det vara det senaste, om det inte då syftades på Go And Die som återfanns i samma paket (och som recenseras härnäst), men som jag skulle hävda inte är ett album, utan en samling på deras tidigare EP-släpp och några andra låtar (från samlingar kanske?). Hur som helst så tycker jag såhär:

Tidigare har jag endast hört ett par låtar på typ Youtube med City Saints, som hyllas av en del och fördöms av andra. Det här produktiva bandet (tre album och tre ep's sedan 2012, enligt bandet) fick garanterat en rivstart tack vare att en av medlemmarna även spelar med Perkele men efter att ha hört dem lite mer så kan jag dra slutsatsen (som många före mig) att de kan stå på helt egna ben. Musiken är en - växelvis mid-tempo till mid-tempo+ - melodiös  Rock'n'Roll-Oi! med bland andra Cock Sparrer som tydlig inspirationskälla (extra tydligt i "Argy Bargy"-ripp-off:en Slippery Joe), men även dämpad, tuggande gitarr till lätt ansträngd sång, på ett amerikanskt vis, a la Rancid. Detta är ett recept som borde få igång mig mycket mer än vad det gör; för även om jag tycker att skivan är ganska bra så saknar den självklara hits som den här typen av punk lite lever på. Skivan håller ganska hög nivå, men bland alla band som vill låta som Sparrer är detta bara ett i mängden, med ibland så klyschiga och enkelspåriga (kanske på grund av att det sjungs på engelska - med hyfsat bra uttal - och inte modersmålet) texter att Prins Carl skulle skämmas. I inledande Gonna Ball och Booze & Glory-doftande Our Town närmar man sig allsångslåtarna man vill ha och Slippery Joe kvalar in på toppspårslistan tack vare ovan nämnda egenskaper. Låtarna Dick och Public Animal känns lite malplacerade och är ganska dåliga. Sick Society, skivans sista(?) spår skulle kunna vara en helt ok punkballad om sången hade varit ren. Värd att kolla in om man gillar streetpunk och Oi!.

ApanJapan - ...en syndaflod av svett... (cd-ep - DIY)

Efter gårdagen så är det här jävligt uppfriskande. Det är idiotiskt, smart, roligt, enkelt och lättlyssnat. En hel del grejer i texterna hanterar svår internhumor (eller så är de bara väldigt förvirrande) men hyfsat välskrivna, med lite nödrim här och där. Jag vill jämföra det här tokroliga punkbandet med typ tidiga The Kristet Utseende, Dödsångest från Norrköping och Stockholms alldeles egna Bina Fläskhane och Valpmynning. Låten Dumma i Huvet är en självklar hit med lysande refräng ("De är dumma i huvet, de är dumma i huuuveeet") och blir EP:ns bästa låt, tätt följd av Bastukrist. Jag hade turen att få se de här lirarna på Klubb Antisocial, när Ligisterna hade releasefest, och det var än mer underhållande live. Om du inte är en seriös tönt så borde du kolla upp ApanJapan.

Avgå! bjuder på demo på Soundcloud

Ny Punkfestival i Sverige!

Tyrolenpunk heter den och bjuder på blandad punk. Gammal som ny, hård som mjuk. Tydligen är det ingen åldersgräns heller. Det är 10-11 juli det gäller!

Följande band kommer att spela:

Troublemakers, The Bristles, Headons, Fuck Frankie, City Saints, Smash It Up, Sabotage 81, Prins Carl, Snutjävel, Topper, Rövsvett, Avgå!, Comminor, Fattijons, Psykbryt, Vänsternäven, Midnite Stalkers, Vanvett, Panik, Suicide Bombers och Inner Killer

Det här är arrangörernas sida på Facebook. Här är evenemanget. Info om priser etc. kommer senare.

Farsta - Kung Av Mörker (Ep - BMG Chrysalis)

En till fem låtar lång EP. Det enda den har med punk att göra (nähä, har de aldrig påstått att det är punk? Varför skickas skivan då till en blogg om punk ?) är medlemmarnas förflutna (Ebba Grön och Grisen Skriker) och jag fattar inte hur det här projektet kan få cred (i punkkretsar) bara därför. Det är inte kul att lyssna igenom den här skivan: det bästa med den är omslaget, och det näst bästa är en tråkig cover på Ebba Gröns kanske sämsta låt (Mental Istid) med en mycket obehaglig barnkör. Inledningsvis är det smärtsamt nära det sound som jag förknippar med Kent, och mot slutet låter det mest som ett pretto med akustisk gitarr ackompanjerat av sina uttråkade kompisar. Från början till slut är det här ett gnälligt och uselt stycke plast som för all framtid kommer ta upp onödig plats i min skivsamling och vars topp i sin existens är att stå mellan External Menace - Sieze The Day EP och F.A.V.L. - Damned Streets. 

Djävulen Möblerar Om - Black Bläcka Blues (Ep - Jerry Kobra Records)

Den här skivan var en av tre som det var releasefest på i december (på Snövit i Stockholm) men enligt pressrelease så släpptes skivan nu i januari. Bandet kallar sig för ett rockband - ett oerhört tråkigt och osexigt beslut i min enkla mening - och låter stundvis ganska bra. De klämmer in hela fem låtar på denna EP, utan att det går ruskigt fort någon gång och av de båda sidorna är det b-sidan som är bäst. A-sidan är lite trögare och mer mollig. Fickan Full Av Håll är den låten på skivan som fångar intresset mest och har ett ganska trevligt driv. När jag har lyssnat igenom skivan några gånger så tänker jag lite på The Flints, Hyrda Knektar (något stycke bara), de tre första Definitivt 50 Spänn-skivorna och någon slags jämmer-och-elände-poppunk. Det är bra ljud och skickligt spelat, en del trevligt - men ganska anonymt - gitarrpill ovanför bra trumkomp och passande basgångar. Detta till trotts så är det svårt att hålla intresset vid liv eller ens minnas låtarna (även efter ett gäng lyssningar), förutom några bitar ur låtarnas refränger som till slut blandas ut i ett monotont eftersurr i skallen. Tyvärr ingen skiva för mig, men enligt uppgift svänger det bra live.  

Comminor har en ny video ute

Det här lät helt ok vid en snabb genomlyssning. Själva videon kollade jag inte på så mycket. Den var säkert fräsig.